Fasta båtplatser var en av tre delar i det vi kallade ett bekvämare båtägande; de andra två var vinterförvaring och servicetjänster. Gästhamnarna var det som syntes mest utåt, men räknat i antal platser var de fasta platserna den större verksamheten. I Oxelösund redovisade hamnbeskrivningen 1 501 fasta platser mot 200 gästplatser, i Strängnäs 383 mot 40.
Den här sidan är en saklig redovisning. Resonemang om hur man väljer hemmahamn och vad som gör en plats bra finns i stället i guiden Skaffa båtplats.
Driftmodellen bakom platserna
Promarina, ett bolag inom Viamaregruppen, tog över driften av gästhamnar och fritidsbåtshamnar som tidigare ofta varit kommunala. Bakgrunden var att många kommuner inte såg fritidsbåtsplatser som en del av sin kärnverksamhet. För den som hade fast plats betydde det att hamnen drevs av ett bolag med anställd personal i stället för av en förvaltning eller en förening.
Följden blev en tydlig arbetsfördelning. Vi svarade för bryggor, förtöjningsanordningar, el och vatten, renhållning, tillsyn och bemanning. Båtägaren svarade för sin båt. Någon arbetsplikt, vaktlista eller städdag ingick inte.
Hamnarna, region för region
Stockholms skärgård. Furusund var med 34 fasta platser den minsta av skärgårdshamnarna och samtidigt en utpräglad gästhamn vid Furusundsleden, där trafiken mot Åland och Finland passerar. Rindö marina vid Vaxholm hade 129 fasta platser och inga gästplatser alls. Hamnbeskrivningen framhöll läget på gränsen till skärgården och att både södra och norra infarterna till Stockholm nås lätt med bil eller buss – ett typiskt hemmahamnsargument.
Mälaren. Mariefred med 287 och Strängnäs med 383 fasta platser är stadshamnar i sötvatten. Mariefreds hamn ligger i viken mellan Gripsholms slott och värdshuset, Strängnäs hamn i Västerviken mitt i staden. Hamndjupen, 2–3 respektive 3–4 meter, räcker för de flesta fritidsbåtar men är värda att stämma av för djupgående kölbåtar.
Sörmland och Östergötland. Oxelösund var den i särklass största anläggningen. Där angavs förtöjning vid boj, flytbrygga och kaj, och servicelistan omfattade båtlyft, mastkran, båtvarv och motorservice. För Oxelösund fanns också särskild information om vinteruppläggningsplatser. Arkösund, med 487 fasta platser, ligger enligt beskrivningen väderskyddat nära den stora farleden och är porten till Östergötlands skärgård.
Smålandskusten. Västervik hade 125 fasta platser i en hamn som främst var känd för sina 300 gästplatser, sin pool och sitt läge intill stadskärnan. I Oskarshamn var de 20 fasta platserna knutna till en marina som funnits vid inloppet till staden sedan 1980 och som vi beskrev som ett komplett fullserviceföretag.
Västkusten. Uddevallas hamn ligger längst inne i Byfjorden, med förtöjning långsides och vid påle. Wallhamn marina på Tjörns insida hade 250 fasta platser och beskrevs som väl skyddad, med nio nautiska mil till Marstrand och en kvarts avstickare från E6. Här spelar tidvatten och strömmar liten roll, men vattenståndet varierar med vind och lufttryck mer än många ostkustseglare är vana vid – lämna slack i förtöjningarna.
Polen. Marinan i Sopot invigdes 2011 med omkring 100 platser för båtar från 30 fot och uppåt. Hamnfakta anger 105 fasta platser, sex meters djup och förtöjning med boj och y-bom. Det var vår första marina utanför Sverige.
Att läsa hamnfakta rätt
Siffrorna i en hamnbeskrivning är ögonblicksbilder. Antalet platser ändras när bryggor byggs om eller bommar flyttas för att passa bredare båtar. Hamndjup anges ofta som ett spann, och det grundaste värdet gäller i regel närmast land. Djupet avser dessutom ett medelvattenstånd; vid långvarigt högtryck kan vattnet stå flera decimeter lägre. Aktuella vattenstånd och prognoser publiceras av SMHI, och den som har liten marginal under kölen gör klokt i att titta där innan en angöring.
Sjökortsnumren i hamnfakta visar vilket kort som täcker inseglingen. Kortindelningen revideras med tiden, så kontrollera mot Sjöfartsverkets aktuella utgivning i stället för att lita på ett nummer från en äldre beskrivning.
Förtöjningstyper – vad orden betyder
Hamnfakta anger förtöjningssätt med några få ord, och de är värda att förklara eftersom de avgör både utrustning och hantering.
- Y-bom: en flytande eller fast bom på vardera sidan om båten, fäst i bryggan. Båten förtöjs med fören mot bryggan och aktern i bommarna. Ger en stadig plats som är lätt att angöra.
- Boj: aktern förtöjs i en förankrad boj och fören mot brygga eller kaj. Kräver en bojhake eller en van hand, och en akterförtöjning som är lagom sträckt.
- Ankare: båtens eget ankare läggs akterut och fören tas in mot bryggan. Vanligt i gästhamnar, mindre vanligt på fasta platser.
- Bottenförankrade linor: en lina från bryggan leder ner till en förankring på botten. Linan fiskas upp med båtshake och gås akterut där den görs fast. Ingen boj att sikta på, och inget som ligger i vägen för grannen.
- Påle: aktern förtöjs mellan två pålar. Stadigt och enkelt när tamparna väl ligger på plats.
- Långsides: båten ligger med sidan mot kaj eller brygga. Bekvämt att kliva i land, men tar mer kajlängd och kräver rejält med fendrar.
Observera att förtöjningssättet i hamnfakta beskriver hamnen som helhet. Vilken typ som gäller för en enskild fast plats framgår inte av arkivet, och i större hamnar förekommer flera typer sida vid sida.
Uppgifter som bör finnas till hands
Den som driver en hamn behöver några grunduppgifter för att kunna anvisa rätt plats, och det lönar sig att ha dem nedskrivna. Båtens längd över allt, inklusive peke, badplattform och uppfällt drev. Största bredd. Djupgående. Ungefärlig vikt, som avgör både förtöjningarnas dimension och vilken kran som kan lyfta båten. Masthöjd för segelbåtar, om inseglingen passerar under en bro eller ledning. Lägg till försäkringsbolag och försäkringsnummer, så är det mesta som brukar efterfrågas samlat på ett ställe.
Tänk också på att en plats som passar dagens båt kanske inte passar nästa. Den som funderar på att byta upp sig gör klokt i att höra efter vilka bredder som finns i hamnen innan affären är klar.
El på bryggorna
Eluttag står med i servicelistan för alla gästhamnar som har en sådan lista. Den 5 juni 2014 publicerade vi nyheten ”Nya elstolpar i Strängnäs”. Mer än rubriken finns inte bevarad i arkivet, men den visar att elförsörjningen på bryggorna var något vi arbetade med under de åren.
Några allmänna råd om landström hör hemma här. Använd en hel, oskadad kabel avsedd för utomhusbruk och rulla ut den helt så att den inte blir varm. Anslut först i båten och sedan i stolpen, och koppla ur i omvänd ordning. Låt aldrig en kontakt hänga över vattnet. En jordfelsbrytare i båten är ett billigt skydd, och en galvanisk isolator eller isolertransformator minskar risken för att zinkanoder och drev fräts sönder i förtid när båten ligger ansluten länge.
Säsong och vinterstängning
Gästhamnarnas säsong angavs i regel till 1 maj–30 september; Strängnäs angav 1 maj–15 oktober. Hur länge en fast plats fick användas framgår inte av de bevarade sidorna. Det som finns dokumenterat är vinterstängningen: hösten 2014 stängdes vattnet på bryggorna i Mariefred och Strängnäs av den 13 oktober, tillsammans med gästhamnens toaletter, duschar och el.
För båtägaren betyder ett sådant datum att färskvattentanken bör vara fylld eller tömd i tid, att landströmsberoende utrustning får klara sig på batteri och att det börjar bli dags för upptagning. Vinterförvaring erbjöds inte i alla hamnar – för Strängnäs och Västervik anger arkivet uttryckligen ”Vinterförvaring: Nej”.
Ansvar och säkerhet
Vi beskrev marinorna som välskötta och trygga, och det låg arbete bakom orden: personal som rör sig i hamnen, bryggor som hålls i skick och hamnkaptener som hjälper till när vädret slår om. Hamnkaptenen i Arkösund berättade hur roligt det var att se gästernas glädje när personalen hjälpte dem in i dåligt väder.
Samtidigt är gränsen viktig att känna till. Den som driver en hamn ansvarar för anläggningen. Båtägaren ansvarar för båten: att den är sjövärdig och tät, att förtöjningarna är hela och rätt dimensionerade, att länspumpen fungerar och att båten är försäkrad. Skador som en dåligt förtöjd båt orsakar på grannbåtar eller brygga faller normalt på ägaren. Några enkla rutiner minskar riskerna väsentligt:
- Titta till båten efter varje kuling och vid ovanligt högt eller lågt vattenstånd.
- Byt förtöjningar som blivit hårda, tunna eller skavda – de går av när de behövs som mest.
- Stäng bottenventiler och huvudströmbrytare när du lämnar båten.
- Lås in eller ta hem utombordare, elektronik och annat stöldbegärligt.
- Förvara gasol och bensin så som tillverkaren anger, och ha en fungerande brandsläckare lätt åtkomlig.
- Lämna aktuella kontaktuppgifter till hamnkontoret så att någon kan nå dig om något händer.