Under flera år fick vi inom Viamaregruppen samma fråga, framför allt från kommuner: varför kan ingen ta ett helhetsgrepp om gästhamnar och fritidsbåtsplatser? Från kommunalt håll kände man att båtplatser för fritidsbåtar inte var en del av kärnverksamheten. Man jämförde med campingplatserna, som privatiserades för 20–25 år sedan, och ville på samma sätt kunna släppa ifrån sig fritidsbåtshamnarna. Den berättelsen återger vi i sin helhet på sidan Bakgrund.
Vårt svar blev den här tjänsten. Vi driver hamnen åt den som äger den, och vi utvecklar den över tid. För kommunen innebär det att en verksamhet som kräver specialkunskap, säsongspersonal och ständig närvaro hamnar hos någon som inte gör något annat. För båtägarna och gästerna innebär det en servicenivå som går att känna igen från hamn till hamn.
Varför en gästhamn är svår att sköta med vänster hand
En gästhamn ser enkel ut från land. Några bryggor, ett servicehus, en skylt med avgifter. Men verksamheten har egenskaper som passar dåligt i en förvaltning med många andra uppdrag. Säsongen är kort och intensiv. Efterfrågan styrs av vädret och kan fördubblas över en eftermiddag. Gästerna anländer på kvällar och helger, när kontoren är stängda. Och anläggningen står i vatten året om, utsatt för is, svall och korrosion.
Till det kommer förväntningarna. Vi konstaterade tidigt att nya båtmänniskor är vana vid en helt annan servicenivå från andra semesterupplevelser än den båtlivet traditionellt har bjudit på. Den som har bott på ett välskött hotell eller en modern camping godtar inte en trasig dusch och ett obemannat hamnkontor. Ska orten locka till sig och behålla de gästerna måste hamnen hålla jämna steg.
Två exempel: Uddevalla och Oskarshamn
I Uddevalla tog vi över hamnen 2011. Gästhamnen ligger längst inne i Byfjorden, med gångavstånd till centrum. Hamnkaptenen, som började i samband med övertagandet, beskrev i arkivet det bästa med hamnen som att man kommer direkt in till city via en vacker fjord – och tillade att det var roligt att kommunen välkomnade en privat aktör. Staden hade enligt samma text egna visioner för hamnområdet, med planer på ny gästhamn och bostäder. Mer om platsen finns på sidan om Uddevalla.
I Oskarshamn blev greppet större. Den 1 maj 2013 tog vi över både den kommunala gästhamnen vid Brädholmen, mitt i staden, och Oskarshamns Marina vid inloppet – ett fullserviceföretag som enligt hamnsidan hade legat på samma plats sedan 1980. Nyheten fick rubriken att Promarina växte dubbelt i Oskarshamn. Därmed fanns gästplatser, fasta platser, verkstad, butik och vinterförvaring hos en och samma aktör. Året därpå bjöd vi in till öppet hus i marinan för att visa den nya butiken och berätta om konceptet. Läs mer om gästhamnen i Oskarshamn.
Utveckling i små och stora steg
Ordet utveckling för lätt tanken till stora byggprojekt, och sådana finns. I Sopot i Polen invigde vi 2011 en ny marina med omkring hundra platser för båtar från 30 fot och uppåt, vår första utanför Sverige. Redan första hösten tog personalen där emot den polska scoutrörelsens omkring 45 meter långa flaggskepp längst ut på piren – det största som dittills hade besökt marinan.
Men det mesta utvecklingsarbetet är mindre dramatiskt. Hamnkaptenen i Mariefred talade i arkivet om att hamnen fräschades upp och fick ett ansiktslyft. I Oxelösund väntade sjömacken våren 2014 på bygglov för en ny placering. I Strängnäs kom nya elstolpar. Vart och ett av de stegen är litet, men tillsammans avgör de om en gäst kommer tillbaka nästa år eller väljer en annan hamn. Vår erfarenhet är att det lönar sig att börja med det gästen rör vid först: bryggan, elen, duschen och bemötandet.
Frågor en hamnägare bör ställa sig
Den som överväger att lägga ut driften gör klokt i att först bestämma vad hamnen ska åstadkomma. Ska den bära sina egna kostnader? Ska den dra besökare till handeln i centrum? Ska den vara en del av en större omvandling av kajområdet? Olika mål leder till olika upplägg. Det är också värt att fundera över de fasta båtplatsinnehavarna, som ofta har haft sin plats i decennier och som behöver tydliga besked om vad som ändras och vad som består. Öppenhet tidigt sparar mycket oro senare.
En tredje fråga gäller vintern. Gästhamnen är stängd, men anläggningen kräver tillsyn, och på många orter används kajen året om av flanörer, fiskare och husbilsgäster. Vem som ansvarar för vad under den tysta delen av året bör stå lika klart som sommarens rutiner.
Vad hamnägaren behåller
Att lämna över driften är inte att lämna ifrån sig hamnen. Kajen ligger kvar där den ligger, och den är fortfarande ortens. Kommunen har kvar sitt inflytande över hur området ska användas och utvecklas, och det är i samtalet mellan ägare och operatör som de långsiktiga planerna formas. Vi har alltid sett det som en styrka när staden har egna idéer om sitt vattenrum. En operatör kan sköta en hamn väl, men det är orten som avgör vad hamnen ska vara. Mer om hur vi resonerar finns på sidan Så jobbar vi med hamnutveckling.
Hamnen som en del av staden
De bästa gästhamnarna är inte bara till för båtfolket. De är platser dit ortsborna går en sommarkväll för att titta på båtar, äta glass och se vilka flaggor som har kommit in. Ett kafé på bryggan, en lekplats intill, en scen på kajen vid högtidliga tillfällen – sådant gör hamnen till ett vardagsrum för staden. I Strängnäs ligger gästhamnen i stadens absoluta toppläge, och den årliga marknadshelgen fyllde enligt en notis från 2013 de centrala delarna och hamnen med hundratals knallar och tiotusentals besökare. En hamn som fungerar i det sammanhanget är värd mer för kommunen än summan av hamnavgifterna.